År 1979 var ett händelserikt år ur många synpunkter. Några ungdomar från Tollstorps by hade beslutat att träffas för att göra en liten rekognosceringstur runt byns utkanter. De tyckte detta var roligt att träffas kring. I sällskapet fanns inte bara ungdomar som vuxit upp i byn utan även inflyttade människor. Alla i sällskapet ansåg att dagen varit helt lyckad och man tyckte att ett nytt sammanträffande i någon form kunde vara önskvärd. Man beslöt att utsända inbjudan till Gökotta på den gamla samlingsplatsen från ungdomsåren, dvs. Ekebacken i byn. Här skulle man ta ställning till möjligheten att bilda ett byalag eller någon sorts förening för Tollstorps by. En budkavle sändes ut i denna fråga och alla som ansåg detta vara riktigt skulle med sina namn intyga och sedan infinna sig vid Gökottan. Samtliga anträffbara familjer i Tollstorps by skrev på listan, men alla hade inte möjlighet att infinna sig.
Gökottan blev en trevlig samvaro och man beslöt att bilda någon sorts förening. Jag var kanske oförsiktig nog att under samvaron på Ekebacken berätta lite om hur det kunde vara på Ekebacken i min ungdom dvs. för cirka 50 år sedan. Jag var ju en av de äldsta där för dagen. Alla tyckte det var roligt att höra min berättelse och samtidigt kom då frågan fram vem som skulle bli den planerade föreningens eller byalagets ordförande eller ålderman. Och den ansågs allmänt vara vikt för mig. Jag blev ju givetvis lite bekymrad för detta uttalande, jag som nu var pensionär och hade avsagt mig alla förtroendeuppdrag för att hädanefter ta det lite lugnare och så hade jag ju ”torpareklubben” i gång.
Jag föreslog därför ett nytt möte till vilket också en budkavle skulle sändas ut för sammankallande och till vilket alla då skulle ta ställning till denna fråga liksom att antaga ett förslag till stadgar, som jag skulle framlägga. Budkavle gick ut för samling i Hovmantorps församlingshem. En förening bildades och man antog namnet Tollstorp Byalag. Stadgar antogs och jag kunde inte undgå att bli dess första ålderman, vald för ett år i taget. Efter mötet bjöd Elsa och jag byalaget på kaffe.
Jag måste tillstå att byalaget var nog det bästa som kunde hända Tollstorps by. För vilken sammanhållning det har blivit och vad trevligt vi har tillsammans. Och sedan inte minst vad denna by nu har erhållit tack vare ”Byalaget”. För det första en mycket fin gemenskap och trevliga gemensamma aktiviteter i byn. Vi har fått vägen genom byn förbättrad och snart helt belagd. Vi har också snart gatubelysning i hela byn, dock ännu ej helt färdig, men beslutad, Vi har fått namnskyltar med ”Tollstorp” vid genomfartsvägen där byn börjar och slutar. Genom byalaget har vi fått ett visst inflytande mot Lessebo kommuns förslag till översiktsplan för bostads- och industriområde för Hovmantorps tätort i framtiden. Ej att bortglömmas så har vi fått bommar över järnvägen i byn genom byalagets initiativ.
