Efter hand som åren rullar undan och man blir äldre och äldre fortare än man kunde tro för en del år sedan, blir det osvikligt så, att man ofta tänker tillbaka på tider som gått. Jag gör då också ofta den reflektionen att den tid som jag fått leva och verka på har varit förunderligt växlingsrik. Tänk vad mycket som har förändrats på 1900-talet mot föregående 100-tal i år räknat. Nu kanske förfäderna tyckte likadant om ”sina århundraden”, men faktum kvarstår, 1900-talet ligger mycket före. Jag tänker då närmast på alla uppfinningar t.ex. bilen, radion, TV-n, flygmaskinen av större och större format, allt i data och atomkraft och mycket, mycket annan teknisk utrustning, som inte går att beskriva här. Vem kunde tro i 1900-talets början att denna förnämliga utveckling så snart skulle komma med bl.a. månfärder. Det är ej säkert att någon av nutidens ungdomar i detta nådens år 1986, kan ha en aning om vad vi i början av 1900-talet fick vara med om. Även vad vi av våra föräldrar och äldre personer fick berättat hur de i sin tur hade det i sin ungdom.
Det är denna tankegång som gör att jag vill blicka tillbaka med lite beskrivning på min barndom och uppväxttid. Så som jag ser denna tid och då vill jag helst åstadkomma något innan åderförkalkning eller andra sjukdomar omöjliggör sunda tankar från mig. Detta blir i fortsättningen min åsikt och syn på saker och ting, ej att förväxla med eventuellt andras omdöme. Och sedan en sak: ”Förlåt om detta kommer att handla mycket om mig själv. Jag skulle inte vilja ha mig själv som huvudfigur men det är väl tvunget denna gång”. Så till verket.
- Uppgifter
- Skriven av Ulf Arfvidsson - Admin
- Träffar: 970
Ett tidigt minne som jag har mycket klara bevis på att jag haft. Mina syskon och helst äldre bröder, har styrkt detta på många sätt. Jag kan som exempel tala om att jag mycket väl minns utbytet av hästar i ladugård och stall här hemma. Bevis: Jag är född 1912 och minns mycket väl hästarna i stallet på äldre ladugården våren 1914. De var från vänster räknat: Jumbo, Balder, Lord och Pajas. Även färgen och beskrivning på dem minns jag mycket väl också. Alla blev utbytta 1914 enligt utsago. Jag hade som liten ett mycket stort intresse för hästar och hundar. Kanske ej så konstigt eftersom den tidens samtalsämne hos det manliga könet som var äldre än jag, var just mycket om hästar och hundar.
- Uppgifter
- Skriven av Ulf Arfvidsson - Admin
- Träffar: 1002
Tiden rullar vidare och jag hade stor tur som blev född av bästa föräldrar. Båda var varmt religiösa med en stark gudstro. Detta satte också i hög grad sin prägel på oss barn. Mamma, som var utbildad lärarinna från Karlstad Seminarium, spelade gitarr och sjöng ofta både känsliga och vackra sånger för oss. Hon spelade också orgel i viss mån. Pappa hade också en stark och vacker röst, som han ej var sen att utnyttja och bruka vid vissa tillfällen. Som liten hände det ofta att jag och kanske någon annan av syskonen fick följa med mamma och pappa på deras religiösa sammankomster. De försökte också givetvis att fostra sina barn i denna anda. Det är också minnen förknippade med detta man aldrig glömmer och något som man får vara mycket tacksam för.
Från min tidiga barndom minns jag i särskild hög grad den verksamhet som var på gården bl.a. med körare till åtta hästar och med vår egen häst, nio. De åtta var ju bolagshästar och som då och då kunde bytas ut emot andra hästar, allt eftersom handel och byte ansågs bättre enligt min far skogsförvaltaren. Vi hade då fri tillgång till hästarna på lantbruket här hemma, vilket ingick i pappas löneförmån. Detta ändrades så småningom därhän att vi själva tog över skötseln av lantbruket i och med att bolagshästarna såldes. Foder för så många hästar behövdes då ej längre utan det var endast till våra egna hästar och kor. Vi brukade som regel ha en häst, någon gång två och sex kor. Antalet kor minskades så småningom ner till endast en ko. Sista kon hette Lycka. Naturligtvis fanns det också en eller två grisar samt några höns. En tid fanns också får och även kaniner. Svinhus var tidigare nuvarande snickarboden som då ännu ej var uppfylld utan lika djup som avträdet intill. Endast vid ingången hade golvet då samma nivå som det nu har. Den sista tiden som lantbruket var i gång drev min mamma hönseri med bl.a. mycket fina Plymouth-Rock-höns som fick stora och mycket goda ägg.
- Uppgifter
- Skriven av Ulf Arfvidsson - Admin
- Träffar: 943
Det må vara oss förlåtligt om våra lekar ofta som mycket små, rörde sig i tidens tecken. Vi lekte ofta ”häst”, som vi sa. Ett snöre över nacken och under armarna på en kamrat var tömmar att köra hästen (kamraten) med. Ibland fick han också dra en kälke eller en mindre vagn efter sig. Kanske primitivt, men det var tillräckligt bra för oss. Att det blev hästar som var intressant berodde på att det då inte fanns några bilar och i varje fall var dessa mycket sällsynta. Men vi blev äldre och större. Allt ändrade sig. Vi fick också då större fodringar på våra lekar.
- Uppgifter
- Skriven av Ulf Arfvidsson - Admin
- Träffar: 873
- 14 Mina lekkamrater
- 15 Jag börjar i skolan
- 16 Sysselsättning efter hemkomst från skolan
- 17 Sommarloven
- 18 Tollstorpspojkarnas rackarstreck i sitt oförstånd
- 19 Tågstopp
- 20 Andra dumheter
- 21 Karlar som arbetade som bromsare på tågen
- 22 Såpa på spåret
- 23 Naemi i sin olycka
- 25 Gårdsbyggnaderna
- 26 Min och familjens bostad när huset byggs om