En händelse från vår Kinatid i slutet av 1990-talet som utvecklade sig till ett litet äventyr. 

I helgen hade vi varit i Beijing och firat av Lars Erik Bröms, min kollega som varit här i nästan fyra år. Vi har varit här lite över två år och räknas nu till veteranerna. Det är ett konstigt liv när man tänker efter. De flesta av våra ursprungliga vänner har flyttat hem. När Lars Erik och Varpu flyttar nu så har vi bara ett fåtal kvar i Beijing som vi känner och som varit där länge. Det blir också så att man helst umgås med dem som varit här ungefär lika länge. Då har man samma kunskaper och kan upptäcka nya saker tillsammans lite djupare. Nykomlingar är jobbiga för de vill ju se det som man har sett så många gånger så att säga. Detta gäller ju inte tillfälliga besökare för då kan vi ju hitta på sådant som ändå är av gemensamt intresse.

Alla pratar om vädret i Sverige och så även här. Just nu är det bra underligt. I Beijing i lördags 15 cm snö och minusgrader men i Shanghai 17 grader och sol. 110 mil mellan och sex svenska månader i årstid. Det stämmer rätt bra med vit-jul-väder i Beijing och normal bra svensk sommar i Shanghai. Man får bortse från höstfärgerna men i övrigt ganska överensstämmande. Det är lite unikt på båda platserna. Beijing har inte haft snö i november på väldigt många år och här i Shanghai är det ovanligt varmt. Lördagen tillbringade vi på Radisson i Beijing inomhus. Det gick inte att ta sig fram i ishalkan. Jag kunde dock åka till Lido och spela tennis ett par timmar på förmiddagen. Flygplatsen stängdes och taxibilar gick inte att få tag på senare på eftermiddagen. Många gäster till vår fest uteblev och Ericssons måste inställa sin. De som kom fyllde på hos oss. Det blev ett bra partaj med blandat kinesiska och svenska vänner till Lars Erik och Varpu.

På söndag morgon skulle vi så åka hem till Shanghai. Vi åkte ut i tid till 10.50-planet och allt verkade flyta på bra. Lite förseningar aviserades men det var ju bara att vänta efter gårdagens kaos. Vi blev lite besvikna när det anslogs att avgång flyttats till 13.30 men det var ju inte så farligt. Vi hade ju skaffat oss en sittplats så vi kunde sitta och iakttaga folk som irrade hit och dit för att hitta rätt utgång.

När klockan blev 13.30 försvann informationen plötsligt på gate-skärmen och då gick hoppet ut. Folk fyllde på och alla trängde på för att fråga samtidigt om sin avgång. Informationen kollapsade helt och ingen visste något. TV-skärmarna rullade på som vanligt och nu vet jag att det är en video för allt såg ut som normalt. Avgångar listades upp och försvann automatiskt när avgångstiden passerats. Senare stängde man av eländet för att inte irritera i onödan. En god idé men som inte funkade i praktiken. Jag har alltid trott att det var någon som skrev in avgångar efter verkligheten. När all information kollapsat återstod bara Duty Managerns desk. Där regleras incheckningarna och dit hänvisades vi. Jag och ytterligare ett par tusen försökte ta sig dit för att få besked nu. Dvs jag tog mig fram och fick svar. Ingen talade engelska utan stoppsignal med mungiporna ner betydde "Besked saknas" peka och riktning betydde "Gå ditåt". När jag gett upp och ville få tillbaka min väska blev det besvärligt. Jag klättrade över några kineser och upp bakom disken. Där fick jag tag i en uniformsklädd som kunde hjälpa mig. Vi åkte gemensamt på bandet samma väg som väskan tidigare. Det var ganska kul. När vi nådde till sluttningen ner i underjorden hänvisade han till en smal trappa som jag ensam klättrade nerför. Där nere i skummet träffade jag på väskdängarna. Inga sura miner utan man började genast leta efter min väska. Det fanns bara några tusen väskor att välja mellan. Som tur var hade man sorterat dem per flygplan och efter några minuter hade de hittat min vagn. Vi checkade in tidigt så längst ner fanns min väska. Vi utväxlade kvitto och sedan kunde jag kånka upp de 23 kilona samma väg. Sedan gällde det att få påskrift om biljetten så att den kunde lösas tillbaka. Det ordnades också på en plats där man letade upp våra biljetter och skrev ett intyg. På annan plats stämplades detta och nu har jag biljetter som kan lösas in mot pengar. Det visste jag ju inte då utan följde bara pekfingrar. Marianne  vaktade väskorna och hämtade mat och dryck medan jag stirrade runt. Vi gick ut och köpte nya biljetter till ett annat flygbolag Shanghai Airline med avgång kl 18.15. Tillbaka in och sedan var det bara att vänta. Trots allt var detta var vi gjorde hela tiden. Med jämna mellanrum trängde jag mig fram till Duty Managerns disk för att få en grimas. Det var helt otroligt bökigt. Flygplatsbyggnaden är alldeles för liten och en ny byggs strax bredvid. Trots allt var det ganska god stämning. Det var mest västerlänningar som såg chockade ut över trängseln och den obefintliga informationen.

Duty managerns disk är ett kapitel för sig. Två tjejer varav den ena högröd sittande apatisk på en stol och tittade rakt fram helt kollapsad. Den andra svarade på frågor hela tiden från alla som skrek i ett kör på kinesiska. Samma tjej stod på samma plats ännu 5 timmar senare men nu hade hon skaffat en megafon för att flera skulle kunna höra hennes besked. Det var hon som också personligen gav mig besked minst tio gånger. Bakom henne i båset trängdes passagerare och ett par manliga tjänstemän som mest servade med nya listor och skyddade mot alltför stor trängsel. Jag klättrade också omkring vilt över bord och bagageband för att komma fram.

Senare kom vi underfund med att alla biljetter till Shanghai gällde för alla flyg dit. Nu gällde det att vara med när ett plan ropades ut för incheckning. Det var ganska svårt men nu hade vi två olika biljetter för att säkert komma med. När jag var i full gång med att hitta position för ett flyg öppnades en annan disk för just det flyg som vi köpt ny biljett till. Nu fick jag en perfekt position. Jag höjde rösten EN gång för att ingen skulle våga tränga sig förbi. Det räckte. Vi checkade in som nr 26 och 27. Nu kunde vi än en gång gå igenom säkerhetskontrollen för att vänta på planet. Där inne var det minst lika trångt och jag inser nu att man inte kunde checka in mer passagerare än vad som kunde få plats där inne. I folkhavet väntade vi ännu att par timmar. På vita tavlan stod fortfarande Flyg MU513 till Shanghai beräknad avgång 13.30. Många läste och begrundade lite förvirrat i brist på annan information.

Vi lyfte 21.45 mot Shanghai, Hurra!, och landade i Shanghai exakt kl 23.22. Vi steg in genom lägenhetsdörren på 18:e våningen klockan 23.58. Chauffören som skulle hämta oss hade åkt hem. Vi lyckades få igenom ett telefonsamtal till Anita min sekreterare på eftermiddagen så att hon kunde skicka hem honom.

Uppgifter

Skriven av Ulf Arfvidsson - Admin