Något som har satt djupa spår om god familjelycka är hur vi som barn ofta kunde få fördriva tiden helgdagar då det var vackert väder. Det fanns då som nu ett behov av att få komma ut till någon annan plats och få se någonting annat än vad som upplevdes i hemmet. Betänk att det inte fanns bilar att sätta sig i och kvickt resa iväg bort från hemmet. Visserligen hade min pappa en tid en stor motorcykel med sidovagn, en Harley Davidsson, men i den fick inte mer tre eller högst fyra personer plats. Inte heller var småvägarna sådana så det gick att köra en sådan pjäs på dem. Skulle man åka någonstans till skogs, måste det användas häst och vagn. Inte ens cykel kunde användas ibland.
Här i hemmet fanns det då gott om hästar. Det var ju bolaget, dvs AB Karlskrona träexport eller AB Lessebo skogar, som senare blev namnet, som var ägare till dem, men det var min fader som rådde om dem och använde dem, så som han ansåg vara lämpligt och då i ibland för egen del. Min pappa var också ägare till en lite större åkvagn för häst, en så kallad familjevagn. Den hade två säten baktill utefter långsidorna och ett framsäte. Vagnen var annars inte bredare än en vanlig vagn, för den måste ju spåra vägen som det heter. Men den var längre. I denna vagn och med parhästar kunde vi så fort det begav sig få göra många, mycket trevliga utflykter. Vi kunde t.ex. åka till Ekerås för att äta goda körsbär och också få med oss en del hem. En annan gång kanske det bara blev en utflykt till någon trevlig plats och alltid fanns kaffe, saft och bröd eller annat gott med i bagaget. Ibland kunde vi bara åka ”jorden runt”, som benämningen var på färden mot Säteriet – Hovmantorp – Tollstorp.
Sent ska glömmas de genomtrevliga utfärderna på sjön Rottnen med bolagets motorbåt, kanske till Tomtsjön eller Knapelid på Nöbbelelandet. Ibland blev en sådan utfärd någon sorts sällskapsresa, som min mor och far hade bjudit in till. Om det blev för många personer, och själva motorbåten blev för liten blev det tvunget att koppa en av lastpråmarna som fanns i Hovmantorp efter båten och som bolaget ägde. Såväl motorbåt som pråm lövades och sittbänkar sattes ut i pråmen. Det kunde också hända att musik i någon form medföljde, dvs. någon musikkunnig person med lämpligt instrument. Dessa resor var mycket eftertraktade. Var vädret bra blev det också mycket trevligt. Ofta kunde en sådan utfärd sammanbindas med en religiös sammankomst. Målet kunde också vara någon ö i Rottnen eller vilken annan ort som helst utefter Rottnens stränder. I Hovmantorp fanns såväl andra motorbåtar som pråmar och som kunde hyras till olika sällskapsresor under vackra sommardagar. Vid sådana tillfällen kunde man höra musiken från båten eller pråmen i sjön där man befann sig på landbacken någonstans. Mycket ofta kunde det vara Hovmantorps musikkår som hade engagerats för färden.
För att inte tala om den betydelse båttrafiken över sjön Rottnen hade år 1920 då det hade ordnats med stor Hembygdsfest i parken mellan Säteribyggnaden och sjön eller den sedan döpta Hembygdsparken. För denna storslagna fest hade det ordnats med extratåg från orterna runt Hovmantorp, Växjö, Lessebo, Skruv och Emmaboda m.fl. platser. Då det var lång väg från Hovmantorps station och till parken uppe vi Herrgården blev trafiken över sjön med motorbåt och lövklädd pråm av stor betydelse. Båten med pråm gick tur efter tur i dagarna tre, allt var festligt och mycket trevligt. Bryggan vid parken nedanför Säteriet var angöringsplats. Vid Hovmantorps station fanns också en brygga som alltid då var angöringsplats där.
