Jag tycker att mitt initiativ vid tillkomsten av Sandsjön dvs den nytillkomna sjön vid korsvägen Sandbäcksdalen i Västorp har tillfört en utmärkt naturupplevelse. Tillkomsten av denna sjö är helt och hållet mitt eget initiativ. Om något annat säges, så är det helt och hållet fel.
Inom Klippankoncernens skogssektion hade gjorts en överenskommelse att bilvägar på samtliga distrikt skulle byggas så tätt att det på ingen skogstrakt inom distrikten skulle finnas ett köravstånd för virke till bilväg som översteg 500 meter. Detta blev signalen att nya bilvägar började byggas i ganska stor omfattning och framför allt på mitt 23:e distrikt med kanske större svårighetsgrad i terrängen än normalt inom koncernen. Bilvägar byggda genom skogsskiftet Stora Hage i Västorp blev därmed högst aktuella. Och att få bra fyllnadsmaterial till dessa vägar blev för mig en svår nöt att knäcka.
Fram till slutet av andra världskriget år 1945 var nödvändigt med omfattande vedhuggning för den allmänna bränsleförsörjningen. Bolaget fick visst statsbidrag för nedhuggning och kalhuggning av för dålig ungskog. En sådan ungskog fanns till stor del på den plats där Sandsjön numera finns.
Därför kunde jag göra ett mindre kalhygge i södra delen av detta ungskogsområde. Eftersom kalhygge något år senare måste planteras, konstaterade jag att i marken här inte fanns annat än grov morän, rena stenskravlet och därmed kom förklaringen till den dåliga ungskogen som fanns på platsen. Blev denna sedan svårt älgbetad, hade en ny plantering dålig förutsättning att lyckas. Jag såg samtidigt en möjlighet att få en bra upplagsplats gjord till allt virke som just då avverkades i skiften. Marken på östra sidan om vägen från Klackholmen mot Nilsagärde, var någon meter högre än själva vägbanan. Plan blev gjord till stor nytta. Samtidigt kunde massor av bra grusmaterial erhållas till de nu planerade Stora Hage vägarnas byggnad. Entreprenör Ruben Westlund i Hovmantorp vidtalades och vägarna blev gjorda. Men jag hade också en annan plan i tankarna.
Någon gång under 1960-talet fattades beslut att riksväg nr 25 mellan Hovmantorp och Växjö skulle breddas och samtidigt skulle en reservlandningsbana för militärflygplan utformas på denna mellan Hovmantorp och Västorp.
Vägförvaltningen i Kronobergs län begärde in anbud på detta stora vägarbete. Ett ledande företag för sådant arbete var Skånska Cement AB i Växjö numera Skanska högt intresserade att lämna anbud. Följden blev att Skanska och en del andra bolag inom branschen, började sondera möjligheterna att få fram lämpligt grus för detta bygge och som då skulle finnas i terrängen inom lämpligt köravstånd arbetsområdet på Riksväg 25.
Någon tjänsteman vid Skanska hade vid något tillfälle sett att en bonde i Västorps by hade kommit med ett gruslass från marken sin vid sidan om R25 mellan Västorp och Tollstorp. Platsen var strax innanför Västorps mossar på denna vägsträcka. Platsen undersöktes för att se om där fanns något att hämta. Det konstaterades att på bondens mark var tillgången på grus otillräcklig, men om man kunde fortsätta på intill liggande område fanns det en möjlighet till bättre tillgång. Marken intill ägdes av AB Klippans Finpappersbruk på Västorp Truvedsgård 4:6. Gruset här var emellertid inte bra och några större mängder gick hämta här. En förfrågan gjordes ändå om tillstånd till grushämtning.
En förfrågan kom också från högste chefen vid Skanska i Växjö, Sven Edlund till skogskontoret i Lessebo och jägmästare Arne Witte. Witte kontaktade mig och undrade om det fanns något grus lämpligt till försäljning på det angivna området. Visst fanns det grus där, men inte i någon större mängd och jag ansåg att det kanske var fel att hugga ner bra ungskog och ändå inte få ut några större mängder grus.
Jag hade ett annat förslag till grushämtning, där det är bättre tillgång och mycket bättre material och berättade om Sandbäcksdalen på Västorp Truvedsgård, där jag tidigare gjort en upplagsplan. Jag tänkte mig att här kunde grus utvinnas i större mängder, genom att från marknivå gå ner på djupet så långt som en grävskopa kan nå. Utvinning kan göras inom det område som begränsas av maden inne på Näsområdet med där befintlig Klackabäcken i öster och i söder till mossen med dike i väster och norr till Klackholmsvägen och avtagsvägen mot Göransberg. På platsen bildas då efter utvinningen en sjö eller damm. Man kan mycket enkelt ansluta sjön här till Klackabäcken och även om så skulle erfordras till i andra kanten Alabäcken. Därmed blev det inget stillastående vatten i sjön. Inplantering av fisk, och helst ädelfisk skulle gå utmärkt, dock efterplantering av vissa vattenväxter först till framtida försörjning av all fisk. Endast ett litet sankt område i mitten på området skulle förbli orört och bilda en liten ö mitt i sjön. Witte tyckte att detta var ett mycket bra förslag. Han ansåg att vi tillsammans med någon från Skanska skulle fundera vidare på detta.
Vi kom överens om en dag att mötas. Witte och jag träffade Sven Edlund och hans delegation från Skanska på platsen. Vi undersökte först Skanskas tänkta förslag intill Västorpsmossen. Vi konstaterade att detta förslag gav mycket lite grus och inte var det heller någon bra kvalitet. På mitt förslag förflyttade vi oss upp till Sandbäcksdalens upplagsplan. Jag redogjorde för min tanke om möjligheten till stor grushämtning här och att materialet var bra det såg man i kanten på den upptagna ganska stora upplagsplanen. Skanska blev glatt överraskade då de fick besked att grushämtning ske här. Först ville de borra några djupa provhål för att undersöka kvalitén på gruset. Vi var alla överens och de lovade återkomma angående övriga villkor, som vi kunde ställa samt priset.
Det gick någon dag efter vårt sammanträffande med Skanskas mannar, då helt plötsligt Vägförvaltningen i Kronobergs län hörde av sig. De talade med vår skogschef om detta förslag av Skanska i Växjö som skulle få en så stor möjlighet till grustäkt på Klippankoncernens mark alldeles intill det förestående vägbygget. De ansåg att de själva dvs Vägförvaltningen skulle få tillståndet så att de sedan i sin tur kunde antaga och förkasta bra eller sämre anbud. Som det nu är planerat fick entreprenören Skanska mycken stor fördel i anbudsgivningen med sin tillgång till den största och bästa grustäkten och detta var inte bra tyckte de. Vägförvaltningen och bolaget hade mycket gemensamt angående vägar och anslag mm. Inom bolaget var nog alla överens om att möjligheten och tillståndet till grusvinning vid Sandbäcksdalen, skulle lämnas till Vägförvaltningen istället som i sin tur fick bestämma vilka som skulle hämta grus just till denna ombyggnad av R 25.
Kontrakt skrevs och det bestämdes att jag personligen skulle bestämma och anvisa så snart grushämtningen påbörjades var grävarbetet kunde ske. Gränser för området sattes upp och hur det skulle göras. Den så kallade ön skulle finnas kvar i sjön när grushämtningen hade avslutats och Klackabäcken anslöts.
Det blev inte Skanska som blev entreprenör för detta stora arbete utan bolaget Nya Asfalt ifrån Blekinge. Men det blev Vägförvaltningens tjänstemän som ledde det hela.
Allt grus som kunde utvinnas, behövdes inte till Växjövägen R25:s ombyggnad. När denna transport var slut och vägen var färdig, kom Sune Carlssons & söner i Åryd med en förfrågan till mig om de kunde fortsätta och köpa grus från Sandbäcksdalen. De skulle försöka att krossa gruset och helst ville de också då köpa jord från något s.k. jettertag som fyllnad för att få riktigt bra krossgrus.
Efter någon tid fick de besked att det gick bra. Jag hade ett bra jettertag inte så långt från Sandsjön. Jag döpte den blivande sjön till Sandsjön. Det bröts ju i viss mån sand i den och platsen hette Sandbäcksdalen, så varför inte Sandsjön. Kunde vi bara komma överens om ett pris och den mängd som ni tar upp att den är den verkliga. De förklarade att de inte kunde sälja något grus vidare utan korrekta leveranssedlar, vilket det alltid är stor kontroll på. Vi godtog det hela och kontrollerade senare själva och allt var korrekt. På detta vis fortsatte utvidgningen av sjön till den storlek som jag hade tänkt mig.
Jag hade tänkt mig att sjön skulle bli en viltsjö med änder som häckade på ön och i strandkanterna samt med ädelfisk i sjön. Jag diskuterade detta med min arbetsgivare och de var inte mot på det, om det lätt kunde realiseras. Denna idé råkade jag vid ett tillfälle nämna till Arne Ståhl, som tidigare bodde i Västorp och väl kände denna trakt. Någon tid därefter kom han till mig och frågade om inte en förening här i Hovmantorp, som heter Spinn och är en fiskeklubb, kunde få hyra den där sjön. Han föreslog att de skulle då själva plantera in ädelfisk i sjön och även ordna med fiskens försörjning. De skulle sedan så småningom ordna med fiskekort, så att alla medlemmar fick ta upp visst antal fisk för var gång och mot en viss ersättning till klubben. De lovade att sköta om allt. Vi skulle inte behöva göra någonting. Jag tyckte hans förslag var utmärkt och eftersom min tjänstetid snart var slut vid Klippankoncernen i och med kommande pensionering, så föreslog jag honom att vända sig direkt till skogskontoret i Lessebo. Witte kontaktade mig i denna sak och vi var överens. Fiskeklubben Spinn fick arrendera Sandsjön och det gör de ännu i dag. Fisk har det blivit i sjön. Och man kan se massor av fiskare runt sjön kvällar och helgdagar.
Grushämtning i Sandsjön fortgick ännu den 8 februari 1996. Bröderna Carlsson kom till mig strax innan min pensionering och frågade om de kunde fortsätta med grustaget på andra sidan om vägarna mot Berget och Nilsagärde. Jag skulle snart pensioneras och därför inte avgöra detta, men föreslog dem att först tala med Västorps vägsamfällighet och inhämta deras samtycke och därefter tala med Södra Skogsägarna, som då blivit ägare till Klippans skogar. Tydligen fick de lov om fortsättning,och även i den riktningen har sjön utökats.
Ja, jag tycker att detta intrång i naturen är något som bör beaktas. Här saknades ett fint sjövatten såväl för människorna i trakten som de vilda djuren. Jag tycker även naturen omkring sjön har blivit vackrare. Man ser ofta folk som har sina vägar till området. Därför tror jag inte jag behöver ångra mitt tilltag, som helt och hållet är mitt eget från början till slut.