Tiden rullar vidare och jag hade stor tur som blev född av bästa föräldrar. Båda var varmt religiösa med en stark gudstro. Detta satte också i hög grad sin prägel på oss barn. Mamma, som var utbildad lärarinna från Karlstad Seminarium, spelade gitarr och sjöng ofta både känsliga och vackra sånger för oss. Hon spelade också orgel i viss mån. Pappa hade också en stark och vacker röst, som han ej var sen att utnyttja och bruka vid vissa tillfällen. Som liten hände det ofta att jag och kanske någon annan av syskonen fick följa med mamma och pappa på deras religiösa sammankomster. De försökte också givetvis att fostra sina barn i denna anda. Det är också minnen förknippade med detta man aldrig glömmer och något som man får vara mycket tacksam för.
Från min tidiga barndom minns jag i särskild hög grad den verksamhet som var på gården bl.a. med körare till åtta hästar och med vår egen häst, nio. De åtta var ju bolagshästar och som då och då kunde bytas ut emot andra hästar, allt eftersom handel och byte ansågs bättre enligt min far skogsförvaltaren. Vi hade då fri tillgång till hästarna på lantbruket här hemma, vilket ingick i pappas löneförmån. Detta ändrades så småningom därhän att vi själva tog över skötseln av lantbruket i och med att bolagshästarna såldes. Foder för så många hästar behövdes då ej längre utan det var endast till våra egna hästar och kor. Vi brukade som regel ha en häst, någon gång två och sex kor. Antalet kor minskades så småningom ner till endast en ko. Sista kon hette Lycka. Naturligtvis fanns det också en eller två grisar samt några höns. En tid fanns också får och även kaniner. Svinhus var tidigare nuvarande snickarboden som då ännu ej var uppfylld utan lika djup som avträdet intill. Endast vid ingången hade golvet då samma nivå som det nu har. Den sista tiden som lantbruket var i gång drev min mamma hönseri med bl.a. mycket fina Plymouth-Rock-höns som fick stora och mycket goda ägg.