20 Andra dumheter

Lokförare och konduktörer på Carlskrona - Wäxjö Järnvägs AB som var det officiella namnet, innan SJ övertog denna järnvägssträcka och vi Tollstorpspojkar var inte direkta vänner. Orsaken till detta var en händelse som här följer. Alldeles intill järnvägsspåret, men på motsatta sidan från banvaktsstugan räknat, hade banvakten sitt ralleskjul, där han brukade parkera sin ”järnvägsralla” då den inte brukades. Skjulet var cirka 3 meter brett och kanske inte mera än cirka 1,25 meter högt på högsta takhöjden. Vi pojkar brukade ofta sitta i denna lilla kur de gånger vi pressade pengar på rälsen under tåget av femöringar och tvåöringar som då var stora kopparslantar. Vi kunde sitta här och se alldeles intill oss hur hjulen passerade över våra slantar och då även se vart de tog vägen när de ramlade av skenan. Strax innan banvaktsstugan från Hovmantorp räknat är det raksträcka förbi vaktstugan i Tollstorp. En dag hade vi bestämt oss för att pressa pengar. Dessa var utlagda på rälsen vid ralleskjulet och vi intog då våra platser i skjulet kanske lite väl sent. Tåget var redan synligt och lokföraren kunde givetvis se att vi sprang över spåret och in i skjulet. Han fick då också en för oss ”ej trevlig idé”. Han tyckte att det skulle vara passande att ge oss en minnesbeta för vårt tilltag. Eftersom varje ånglok har en lågt sittande kran där överskottsånga kan släppas ut åt sidan med stor intensitet, ansåg han att mittför ralle-skjulet och in under taket där vi satt var en lämplig plats att lätta trycket på loket med en het dusch. Det gjorde han ”inte för inte”, som det heter. Banvaktens söner kunde i banvaktens dagliga journal undersöka vad lokföraren hette och också se nästa gång han skulle passera Tollstorp. Från den dagen kunde ingen lokförare passera riskfritt. Det fanns pilar och småsten att ta till hjälp för att hämnas.