Beträffande den s.k. Selboden kom också denna till annan användning. När boningshuset helrenoverades år 1951, kunde familjen inte bo kvar i huset. Eftersom detta arbete var beräknat av byggmästaren Holger Nilsson i Lessebo att vara färdigt senast på hösten 1951, kunde vi under tiden bo lite primitivt över sommaren. Selboden gjordes i ordning med nytt golv och ny väggbeklädnad och väggarna målades. Nya bra fönster och helt nytt tak monterades. Jag skulle under ombyggnadstiden ha denna bod som kontor. Till nattbostad och matsal kördes två stycken manskapsvagnar eller s.k. husvagnar hit och pallades upp med Selbo i centrum. Allt gick bra. Vi placerade en del av våra möbler på logen och en del i nuvarande snickareboden och en del i husvagnarna och kontoret. Vi fick sedan tillse att allt gick bra så att ingenting blev förstört av råttor eller fukt. Felet blev bara det att det ombyggda huset ej blev färdigt som utlovat. Först omkring den 1 maj påföljande år kunde vi flytta in. Vi fick dels fara mycket illa med tre små barn i kylan och våra möbler blev heller inte bättre av att stå ute i ladan över vintern. För de möbler som var inhysta i snickareboden kunde vi ju elda och givetvis placerades också de mest ömtåliga möblerna där.
När jag år 1971 köpte min tjänstebostad, fick jag inte enligt bestämmelserna för sådant förvärv inkludera Åsen dvs. området trekanten mellan vägarna. Därför blev jag tvungen att flytta in detta hus på tomten. Firma Ruben Westlund kom med sin stora kranvagn och flyttningen gick som en dans efter mina egna förberedelser. Där står det nu, helt renoverat till en fin gäststuga vid behov och det har fått namnet Åsenhill.