Jag har talat mycket om hästar men det fanns också andra djur som krävde sin skötsel. Vi brukade ha 5 – 6 kor, som varje morgon under sommartiden skulle köras i vall, dvs. köras till sin beteshage. Vi hade en hemmahage nedanför åkrarna och bortom kärret nedanför Dalbackarna. Där fick vissa kor s.k. mjölkeskor gå på bete och det var ju inte så långt och svårt att få dem dit. Men vi hade en annan beteshage också.
Den fanns på gårdens ytterägor österut och på andra sidan om Borgavägen. Denna väg var dåvarande förbindelsen med Tollstorp över järnvägen förbi Borgen och vidare förbi Tallbo och fortsättning mot Klackholmen eller Fridhem. Vi hade där beteshage tillsammans med andra Södergården Södregård 7:5. Södregård 7:5 ägdes då av familjen Jurlander. Ägan var inte hägnadsdelad annat än inom två slåttermader s.k. Ubbamaderna. Därför kunde en sommarmorgon på högsommaren då vi hade skolledigt börja med att någon och ibland två av oss barn fick köra våra kossor till beteshagen. Såväl Jurlanders kor som korna borta på Lerbacken skulle gå samma väg. Denna väg gick borta vid Lerbackens ladugård, in i deras vallgata för att i fortsättningen följa skogsvägen upp förbi torpet Myren så vi så småningom nådde Borgavägen, där en grind över denna var insläpp till vår gemensamma beteshage för Södergårdarna. Ofta var det så att djuren från de olika gårdarna hade svårt att komma överens. Det kunde bli många hetsiga bataljer, som vi ungdomar var tvungna att övervaka. Det var också någon från de andra gårdarna med, Anna, Elin, Erik eller Greta Jurlander samt någon av Lerbacksflickorna med deras kor en bit. De skulle inte så långt iväg. När gräset på Ubbamaderna hade tillvaratagits på sommaren, fick vi fortsätta med korna ända upp till maderna och stänga in dem där.
Vi hade också många höns på gården. Man kan gott beteckna det som ett mindre hönseri en tid på 30-talet som min mamma skötte om. Rasen var Brun Leghorn och även någon Plymouth Rock fanns med liksom vita svenska Leghorn. Av dessa bruna Leghornhöns fick vi mycket fina och stora ägg. Mamma fick bättre betalt i affären då hon sålde de äggen där, än vad det gick att få för vanliga vita leghorns hönsägg. När den äldre ladugården fanns hade vi hönshuset bakom ladugården i stenmurshörnan mot Målen. Där fanns hönshus på övre delen och på sommartid kunde det också vara svinhus i undre delen. Naturligtvis fanns det golv mellan och under hönsen. När nya ladugården byggts blev ett särskilt hönshus inrett också bakom ladugården till vilket värme kom ifrån ladugården genom en lucka i väggen bakom kospiltan. Denna lucka finns fortfarande kvar fast igensatt. En period hade vi också får men det var inte långvarigt.