87 Utländsk arbetskraft

Det var fart i skogen med alla dessa huggare av olika nationaliteter. Det var ryssar, tyskar, ungrare, finländare, spanjorer, danskar, ester, polacker och mellaneuropéer. Alla sorters nationaliteter hade man att göra med. De fick bo på förläggningar i Djupadal, Fridhem, Ängslätt samt andra platser som inackorderade. Värst av allt var att nästan ingen av dem kunde tala någon svenska. Men det fick gå till så, att de fick lära sig lite svenska och jag något av deras tungomål. Konstigt nog gick allt förvånansvärt bra. Allt var ju inte alltid bra. Det hände ibland att rena brottslingar kunde komma med i grupper av sökande till jobben. Oftast blev man också varnad för dem. Även nervösa människor försökte ibland få jobb. Många gånger gick det riktigt bra. De blev bättre av att vara här, men det hände också ledsammare saker i fyra fem fall. Sådant var till för att glömmas. Livet måste ändå gå vidare. Tiden med detta arbetsfolk innefattar hela 40-talet och en del av 50-talet. Senare så fort tiderna blev normala efter krigsslutet blev ju också allt annat normalt. Massor av brännved från denna period skickades på järnvägsvagnar från bolagets avverkningar till Malmö stad. Vi fick också fina lovord från Malmö för det sätt och den ordning denna vedleverans kunde genomföras.