Tiden gick undan. Jag växte till mig och blev för mina år med hårt slit ganska seg och stark i kroppen. Vi befinner oss i början av år 1928. Min bror Birger, som då tillfälligt jobbade på sågen i Lessebo, fick av en flickvän reda på att en plats som affärsbiträde skulle bli ledig hos Firma F.O. Samuelsson eftr. (Axel Claesson) i Hovmantorp. Hon ville att han skulle söka den och på så vis bli utbildad till affärsman. Sökanden måste vara vuxen och stark, för till jobbet hörde att sökanden måste orka bära 100-kilos säckar från magasinet bakom affären, nerför en backe och uppför en ganska lång trappa och tömma den inne i packboden i affären. I säckarna var det vanligtvis mjöl, men också strösocker förekom.
Birger fick också budet att försöka. Han ville inte vara kvar på sågen hur det än skulle bli. Det kan man ju förstå. Men att försöka sig på platsen till Claessons och börja expediera där. Birger var för blyg till detta då. Jag hörde hur diskussionen gick här hemma och eftersom han inte ville försöka, frågade jag föräldrarna om jag kunde ta chansen. Platser och särskilt sådana som den här fanns knappast någon på den tiden, även för ungdomar med utbildning av något slag. Arbetslösheten var mycket stor och några arbetslöshetskassor fanns inte. Ungdomarna fick många gånger ta till luffen. Då föräldrarna inte orkade försörja dem var detta enda medlet då de inte ville ligga föräldrarna till last. Sådan var tiden efter första världskriget.
Jobbet till Claessons diskuterades här hemma. Våra föräldrar ville att Birger i första hand skulle försöka. Han var ju äldst och stod i tur att få något hyggligt arbete men hav ville inte. Birger avstod och jag sökte platsen. Handlare Claesson undrade om jag var stark nog. Jag var ju yngre och på den tiden ganska magerlagd. Han bad mig därför prova med att bära in en säck från magasinet och till packboden. Och det gjorde jag också kanske lite för hastigt, som han uttryckte sig och allt tycktes vara till belåtenhet. Jag blev välkommen att börja nästa månad, som var den 7 juni 1928. Lönen skulle bli femtio kronor per månad med frukost, kaffe och senare middag till Claessons. Frukost kl. 10.30 ville jag inte ha. Jag åt ju frukost hemma innan for varje morgon och tyckte det var onödigt. Jobbet skulle börja varje morgon senast kl. 8.00 och stängningsdags var kl. 19.00 på kvällen. Helst skulle jag komma lite innan och om så erfordrades, hålla på lite längre på kvällen. Kaffe blev det för mig omkring kl. 13.00 och middag omkring kl. 16.00. Lönen och villkoren var för den tiden ovanligt bra. För att börja i affär och därtill börja expediera kunder, fordrades det att man var hyggligt klädd. De kläder ungdomar hade på den tiden var normalt endast av cheviottyg. Mjöla ner en sådan kavaj, som lätt kunde hända, blev hopplöst att få den ren. Jag måste därför skaffa något annat och helst ljust tyg borde det vara till kläderna. Jag köpte därför en enklare färdigsydd bomullskostym av grått tyg och som kunde tvättas och med stort besvär strykas samt med stark krympning som följd. Jag beställde också en ganska lång affärsrock med skärp och bröstficka, som var mycket opraktisk. Skräddare Edvin Samuelsson sydde den åt mig. Jag skaffade mig även ett par lämpliga skor som för första gången i mitt liv hade rågummisula. Sulan var outslitlig, men hade svårt att sitta fast på skorna.
Så var min ekipering klar inför generalprovet, som affärsbiträde. Det var också meningen att av kunder inhandlade varor skulle köras hem till dem om så påfordrades. Till detta fanns en lämplig paketcykel. För övrigt gällde det att använda huvudets insida för arbetet i affären. Man var naturligtvis tvungen att kunna skriva och framför allt räkna rätt. Så skulle man kunna uppträda på ett vettigt sätt. Artighet var A och O det förstår var och en. På den tiden fanns inga snabbköpsaffärer utan alla varor expedierades som regel över disk. Sedan krävdes att man hade sinne för god ordning, något som tyvärr kunde saknas hos en del kamrater. Paketerade varor fanns också mycket litet av på den tiden. I så fall gällde detta då endast tandkrämer och liknande varor. Så såg förutsättningarna ut för mig den dagen i början på juni månad 1928.