Sedan jag började i affären hade livet helt plötsligt blivit fullständigt förändrat för mig. Visst var det svårt att helt plötsligt komma i rampljuset så där. Man förstod att folk, såväl unga som gamla, noga granskade mina förehavanden enligt följande: Uppträdde jag artigt och belevat tillräckligt? Kunde jag räkna rätt för då fanns inte som nu maskiner och kassaapparater som räknade ut vad en kund skulle betala för sitt inköp? Nej, det fick biträdet eller den som expedierade varorna räkna ut och domen blev mycket hård om det blev fel. Följden blev som regel en viss misstänksamhet angående felräkning och som var mycket svårt att bli rentvådd ifrån. Dessutom gällde att ha rätt inställning till kravet på den renlighet som krävdes i olika situationer. Vid all hantering av matvaror även då i fasta former såsom mjöl, gryn m.fl. och samtidigt hantering med fotogen, oljor av alla slag, karbid och järnvaror, sill tyger och kläder gällde att rätt bedöma vilket renlighetskrav som fordrades. Samtidigt skulle man vara vaken och rask. Man skulle veta att en kund alltid hade bråttom, även om så inte var fallet. Viktigt var också att vara glad och så trivsam som möjligt. Ja, man lärde sig snart vad som gick hem hos kunden. Och sist men inte minst var man tvungen att alltid se välvårdad ut. Långt hår och skägg enligt nuvarande mode och klädsel enligt nutid, hade varit fullständigt förkastligt. Men alla är barn i början och ett visst överseende kunde ske av såväl kunder som affärschefen. Allt gick bra, jag tog mig ganska snabbt. Blygheten försvann och självsäkerheten infann sig i stället. Jag började att vissa tider tycka det vara roligt med affärsjobbet och därmed följde framgångarna. Man kände på sig när man blev rätt accepterad av såväl kunder som chef och kamrater.
Jag började läsa en del och tog en kurs i dubbel italiensk bokföring med fint resultat. Jag blev t.o.m. erbjuden andra jobb som affärsbiträde lite så där i förbifarten om jag ville försöka bl.a. i Kosta. Blev också påstött om att söka ledig plats i Konsum i Hovmantorp. Men jag avstod då.
Tiden gick och jag började att i allt större utsträckning komma med andra ungdomar inom idrotten, fotboll och nöjesliv. Jag var på mitt tjugonde år och skulle mönstra till värnpliktstjänstgöring.