Den 26 februari 1932 mönstrade jag i Växjö för att se om jag blir antagen till militärtjänst. Nu var ju tiden sådan att efter första världskriget skulle det nedrustas i alla länder. Krig skulle aldrig mera förekomma. Den inställningen hade alla länder och nedrustning var på modet. En krigsmakt kostade pengar och det avslutade världskriget gav en bitter eftersmak. Därför fanns det ej heller något större intresse hos den svenska krigsmakten eller de regeringar som då företrädde det svenska folket att lära upp de då mönstrande svenska ynglingarna till soldater i något vapenslag. Det behövde inte vara stort fel på den mönstrande ynglingen för att han skulle bli helt frikallad. Det var ju också de mönstrades dröm att bli frikallad från militärtjänst och därför försökte varje man finna så många fel som möjligt på sig själv. Kanske också många gånger till stor nackdel för den mönstrande när han senare i en framtid skulle söka någon tjänst av något slag eller för övrigt gå vidare i någon av utbildning.
För min del visste jag att jag inte var helt felfri. Jag hade redan då ganska svåra åderbråck på benen och jag hade troligen ett ljumskbråck på höger sida. Men var för övrigt frisk. Felen hindrade mig då inte att då utöva idrott i olika former såsom fotboll och bandy, åka skidor och delta i allmän idrott, men detta talade jag inte om vid mönstringen.
Min mönstring kanske därför också blev lite annorlunda än som var vanligt. Jag blev uppropad och regementsläkaren Dr Grubb tittade på mig. ”Inga fel här”, tyckte han. ”Han blir ett utmärkt reservbefäl”. Jag frågade sedan rullföringsbefälhavaren om man inte fick välja vapenslag för sin militärtjänst. ”Jo, och vad skulle det vara för ett vapenslag om inte I11 i Växjö”. Jag föreslog KA 2 i Karlskrona. Och det gick ju för sig, tyckte han. ”Men det är en sak som jag inte kan förstå”, sa jag. ”Jag förstår inte hur jag kan anses fullt vapenför. Doktorn undersökte mig dåligt. Jag har ju bråck såväl på benen som i ena ljumsken.” Vid förnyad undersökning konstaterades detta och jag blev överförd till s.k. Ersättningsreserven. Jag skulle enligt begäran bli utbildad till kock, men ändå få full utbildning i vapentjänst och exercis. Jag var nöjd med detta och det visade sig senare att av alla som mönstrade från Hovmantorp och som var med då var det bara jag och en man till som antogs. Resten blev kronvrak eller malajer dvs. fick handräckningstjänst av något slag. Sådan var den tiden.