Vi hade hittat en plats i vår kohage strax innan man kommer fram till Tollstorpsmossarna, som troligen någon gång tidigare varit odlad. Där fanns en del ganska stora uppkastade stenrör och även en del större stenar som var jordfasta på platsen, men vi ansåg de senare var i mindre antal. Där fanns mycket aspsly, stora björkar men även ungbjörk i mängd, liksom större och mindre granar samt en och annan större tall. Marken var ganska jämn med en svag lutning mot nordväst. Vi beslöt att tala med vår far om vi fick göra i ordning denna plats till en liten men bättre fotbollsplan än den vi då hade. Om vi fick lov att vara där skulle vi ju ej vara i vägen för någon. Han tyckte förslaget var bra men sade: ”Då skall jag först tala vid min chef, jägmästare Alf Winbladh i Lessebo, och få hans löfte så ni inte blir bortkörda därifrån efter att ha gjort ett stort arbete för att få i ordning platsen. Det vore ju ledsamt.“
Marken tillhörde ju AB Lessebo Skogar, min pappas arbetsgivare. Han frågade, och vi fick omgående löfte, att göra i ordning marken och använda den som fotbollsplan så länge vi önskade. Vi samlade våra kamrater i Tollstorp och med spade, hacka och spett samt såg och yxa blev det full fart nere i vår hage. Planen kunde i storlek bli cirka 65 x 35 meter och tillräckligt stor för vår träning. Två stenrör flyttades till kanten. Träd avverkades, ungbjörk och unga aspar röjdes ner och stenar och stubbar bröts upp och fraktades till kanten eller till och med grävdes ner. Marken jämnades av så gott det gick. Där fanns massor av ljung. Ja, vi arbetade och slet till långt fram på nätterna. Men vi ville också sparka boll, så därför var vi tvungna att prova planen lite innan den var helt färdig. Pratet och sorlet där nere från planen hördes väl över hela Tollstorp både då och ännu mera senare då planen togs i bruk. Tänka sig att det inte fanns några andra och moderna verktyg på den tiden än hacka spade och spett. Detta att vi med bara händerna skulle bära och rulla dessa stora stenar och stubbar. Detta var värt mycket stor beundran. Och en ganska hygglig plan fick vi till slut till. Fotboll spelades det där nästan varje kväll under sommartiden och tänk vilken mängd ungdomar som spelat fotboll där under åren från cirka 1925 till 1975, alltså under femtio års tid. Platsen ligger nu öde och är åter igenvuxen. Vi spelade till och med matcher där med sex-mannalag. Vi vann över Nöbbele med 15 – 1. Vi slog Ormeshaga med 7 – 0. I den senare var Birger med i Tollstorpslaget men inte den första. Roligt och trivsamt har det alltid varit där nere. Men det har inte alltid varit säkert att alla som kommit ner om kvällarna har fått vara med på träningen. Det kunde ofta bli alldeles för trångt. Längre fram, när jag lagt skorna på hyllan som det heter, har det hänt att Hovmantorps A-lag förlagt en del av sin vårträning på vår plan, för att inte förstöra planen på idrottsplatsen i Hovmantorp. Marken kanske har varit för mjuk där.
Tillägg:
Fotbollsplanen var inte helt utan stenar i början av 50-talet. Ett nytt omfattande arbete gjordes med att gräva ner eller avlägsna synliga stenar. Bilden från omkring år 1957 visar den dagens lag uppställda i målet. Från vänster: Erik Andersson, Lennart Andersson, John Thedin, Birger Arfvidsson, Ivar Andersson, Elis Arfvidsson, Ulf Arfvidsson, ? Jansson, Torgny Arfvidsson, Ove ?, Stefan Arfvidsson