Som ytterligare ett bevis på lagets dåvarande kunnande kan nämnas att Hovmantorp 1932 spelade DM-final mot Tord i Jönköping som då i många år legat i toppen av div. II. Vi förlorade på Stadsparksvallen i Jönköping med 5 – 1. Men först efter att vår goda målvakt Herbert Ottosson med berått mod blivit söndersparkad. Ställningen i matchen var 1 – 1 i början av andra halvlek när detta hände. Deras högerinner Holmér sparkade utan vidare till Ottosson rätt över ena fotankeln vid en hörna, som Tord erhöll.
Eftersom det var hårt regnväder och mycket halt, stormissade hörnläggaren, så bollen kom aldrig upp framför mål. Den rullade sakta över målsparkslinjen direkt ut vid hörnflaggan. Ändå sjunker vår målvakt ihop i målet efter denna regelvidriga spark. Holmér erkände själv efteråt då båda lagen åt gemensam middag, att så var överenskommet i halvtid i omklädningsrummet. Med en annan domare hade han säkert blivit utvisad. Domaren som dömde matchen skulle, (namnet var Stenecker), vid matchen avlägga prov för att bli 1:a klass domare. Men det var säkert så att om han hade gjort något till Tords nackdel i denna match hade han ej fått godkänt den dagen och inte heller någon gång blivit 1:a klass domare. Föreningen Tord i Jönköping hade vid den tiden alldeles för mycket att säga till om i småländsk fotboll. Detta var den hårdaste match jag över huvud taget har spelat någon gång. Ingen kunde ha skor på sig vid hemfärden. Själv blev jag sparkad i tinningen av deras centerhalv Massa Sandkvist. Hovmantorp hade vid den tiden vita tröjor med svarta kragar som dräkt. Den blev alldeles röd av blod. Jag blev beordrad in i omklädningsrummet för att byta tröja. Publiken reagerade. Jag spelade Högerinner denna gång. Det var inte då som nu att spelare kunde bytas ut under matchens gång. Reglerna var sådana att de spelare som började en match var de enda som också fick slutföra den. Om någon måste utgå fick laget spela med reducerat manskap. Domaren Stenecker blev godkänd. Tidningspressen från Jönköping gisslade Tord våldsamt efter matchen för deras onödigt hårda och råa spel. Var och en kan lätt förstå att utan målvakt gick det inte att vinna denna match. Han kunde knappt röra sig i målet efter denna smäll. Denna match glömmer jag aldrig. Ett ärr i min högra tinning kan ännu idag påminna mig om spelets hårda karaktär. Vår målvakt Herbert Ottosson var det synd om. Han var ju Smålands landskapsmålvakt och innan skadan var han som alltid fenomenal.