Om någon tror att Hovmantorp eller Emmaboda är de bästa lag som jag har spelat i så är det fel. Vid min inkallelse till beredskapstjänst vid KA 2 i Karlskrona blev jag uttagen till att spela i Kustartilleriets representationslag år 1940. Det spelades då utslagningsmatcher om Svenska Militära Mästerskapet. KA 2 blev utslagna av Göteborgsflottan med 2 – 1 på Karlskrona idrottsplats efter mål på en straff och en frispark från 14 meter, båda fullständigt felaktigt dömda av en urusel domare. Jag har aldrig sett ett lag vara så överlägset sina motståndare som KA 2 denna dag var över Göteborgslaget. Själv hade jag oturen att inte få medverka.
Matchen gick i oktober månad och jag hade fått tjänstledighet från min militärtjänst för att deltaga i älgjakten i Tollstorp. Ingen visste när denna semifinalmatch skulle gå av stapeln. Vi hade som idrottsofficer i KA 2 en fänrik Holking och före detta högerinner i Hammarbys fotbollselva. Han visste heller ingenting om tiden för match. Jag for hem efter att ha sagt till honom att jag kanske inte kunde var med. Jag fick till svar att det gör ingenting för blir det match så skulle det bli kunglig order om omgående inställelse för detta bryter tjänstledighet och det skulle jag vara beredd på. Jag trodde knappast att det skulle gå så långt men så blev ordningen i alla fall.
När jag en förmiddag var mitt upp i älgjakt på Tollstorpsmarkerna kom ett bud utsänt från telefonstationen i Hovmantorp med telegram och Kunglig order att omgående infinna mig i Karlskrona och KA 2:s kaserner med första tåglägenhet nästa morgon. Matchen eller semifinalen skulle spelas klockan 9.00 på Karlskrona Idrottsplats, men först samling vid regementet. Jag var givetvis tvungen att lyda order och med första tåg åkte jag till Karlskrona påföljande morgon. Vi kom till en av stationerna strax innan Karlskrona och då blir det emellertid fel på någonting på tåget. Jag vet inte vad. Vi blir stående där cirka tre kvart. Det var ju krigstid. Man fick inte vara förvånad för något. Det var bara att vänta. Följden blev att jag kom för sent till regementskasernerna för KA 2. Lagledning och spelare hade redan åkt till Idrottsplatsen. Jag ser att jag är sent ute. Matchen skall börja om någon kvart. Jag springer första stycket och hoppar sedan på en spårvagn som så småningom tar mig till idrottsplatsen. När jag springer in på Idrottsplatsen ser jag att lagen står uppställda till spel och sätter igång spelet innan jag nått avklädningsrummet. Där möter mig fänrik Holking och jag får av honom en riktig utskällning. Han trodde jag gjort detta med vilja för att han hade avbrutit min tjänstledighet. Lite retfullt var det för mig bland all publik. Jag bad honom kontrollera orsaken till min försening genom att ringa Järnvägsstationen i Karlskrona och få svart på vitt på att tåget var försenat. Det gjorde han och kom ut och bad mig offentligt om ursäkt, beklagande att laguppställningen ej blev den rätta . Nu tror jag kanske att det inte blivit något bättre resultat om jag varit med. Det är klart att vi var mycket fint samspelta på min kant. Jag brukade spela högerhalv och på högerinner hade jag allsvenska Halmias Verner Andersson och på högeryttern Karlskrona BK stjärnan ”Pettsy” Pettersson.
Tråkigast för min del var att nästa match om vi vunnit hade vi fått spela på Stockholms stadion mot dalalaget som till största delen bestod av spelare från Brage i Borlänge. Lite retfullt var det också att just denna Göteborgsflottan blev Svenska Mästare år 1940. De spelade visserligen med Gais vänsterinner Sjösten i laget, men annars inte så många etablerade stjärnor. Jag tyckte de var klart sämre än vårt lag. Men så hade vi många så kallade stjärnspelare i vårt lag också, bland annat Halmias centerback Verner Andersson som här gick högerinner. Vi hade också Malmö FF:s vänsterinner Karl-Erik Sandberg och Elfsborgs nyförvärvade storcenter och Halmias vänsterhalva Abrahamsson. Det var allsvenskar alla utom Pettsy och jag som var från div. III lag. Det är detta lag som är det bästa i särklass jag spelat med. Mycket roligt tyckte jag det var där verkligen bollen gick som på ett snöre mellan spelarna. Vår väg till semifinal gick med segrar över Flyget med 15 – 1 och Karlskronaflottan med 7 – 1. Jag minns inte alla resultat på sommaren. Men vi var populära i Karlskrona för vår fina fotboll och hade stor publik.