Ett synligt bevis på uppskattning för vad jag har åstadkommit fick jag år 1990. Då erhöll jag nämligen Lessebo kommuns kulturpris för året. Jag fick ett diplom och en tavla av en välkänd konstnär, Sven Ljungberg från Ljungby. Priset fick jag för mina insatser för hembygdsvården inom Lessebo kommun. Jag har ju då i första hand haft hand om dokumenteringen av torpen inom Hovmantorps socken, men även andra nu försvunna byggnader, tjärdalar och fabriker mm. Allt är kartlagt nedskrivet. Dessutom tillkom andra kulturvårdande åtgärder bl.a. inom Tollstorps byalag. Vi var tre personer som fick detta pris för år 1990. De övriga var Folke Samuelsson, Hembygdsföreningens ordförande i Hovmantorp och Gösta Andersson, Kosta hembygdsföreningens ordförande i Ekeberga socken.
Trevligt och roligt för oss alla tre vid utdelningen den 18 november 1990.
- Uppgifter
- Skriven av Ulf Arfvidsson - Admin
- Träffar: 920
När man tänker tillbaka i tiden om händelser, som kunde blivit ödesdigra för familjen, är det svårt att komma förbi en kuslig skenfärd med en av de hästar som funnits i stallet. Min pappa var någon man talade mycket om förr i tiden. Han förstod sig på hästar och blev därför ofta anlitad om någon hästaffär skulle göras eller också kunde han bli tillfrågad för att ge ett gott råd om hästar och särskild då hästsjukdomarna. Vi ägde stoet Zaritza och hingsten Leif en tid. Zaritza var ett fullblod och hon var mycket känslig. Hon var mycket lämplig som åkhäst och det gick undan att åka efter henne. Hon hade också gått som tävlingshäst på travbana. Någon häst för skogskörslor var hon därför inte. Birger körde henne i skogen och jag hingsten Leif vid den här tiden. Pappa sålde Zaritza då den inte fungerade bra i skogen.
- Uppgifter
- Skriven av Ulf Arfvidsson - Admin
- Träffar: 973
Sommaren år 1933 på min semester från jobbet i Claessons affär i Hovmantorp, var jag fast besluten att på något vis träna bilkörning för att försöka köra upp för att få körkort. Jag hade länge kört utan körkort när det hade getts tillfälle. Kontrollen var på den tiden inte så stark om föraren vid ratten hade körkort eller inte. Mina föräldrars bil, en Maxvell, körde jag ofta utan körkort. Jag ansåg mig därför vara ganska säker på att klara uppkörningen för besiktningsmannen när detta skulle bli aktuellt.
- Uppgifter
- Skriven av Ulf Arfvidsson - Admin
- Träffar: 894
Dagen var den 13 juni 1992. Elsa och jag var tillsammans med många av släkten på ett trevligt 60-årskalas på eftermiddagen och kvällen i Hanaslövsgårdens restaurang i Alvesta. Min systerson Roland annars boende i Lidköping, hade just fyllt 60 år och då tyckte han att eftersom både han och hans fru Gunvor båda var födda i Småland, kunde de lämpligen fira 60-årsdagen här tillsammans med släkt och vänner. Och ett fint och mycket trevligt kalas blev det.
Den kommande natten var ett gäng ungdomar och däribland vår sonson Robert ute på en nöjesfärd i en folkvagnsbuss norröver mot Herråkra – Lenhovdahållet och var nu på hemväg mellan den 13 och 14 juni. De åker vägen över Bergdala och mot Hovmantorp. På Bergdalavägen i höjd med Ekerås på ungefär där den stora kraftledningen skär Bergdalavägen springer en stor råget upp på vägen framför bussen. Vägen är ju rak och fin varför farten var ganska hög. Att undvika påkörning av geten blev helt omöjligt. Krocken blev hård och geten avled omedelbart.
- Uppgifter
- Skriven av Ulf Arfvidsson - Admin
- Träffar: 1058
