Våra barn går i skolan. De tycks inte vara direkt obegåvade så allt går bra. De fortsätter på Läroverket i Växjö för att kunna få en ställning i livet. Jag utverkar tillstånd med en skrivelse till Järnvägsstyrelsen att i stället för påstigning av morgontåget till Växjö i Hovmantorp skall de få stiga på i Tollstorp. Järnvägsövergången här blir en hållplats för skoltågen. Detta underlättar skolgången mycket för alla barn i Tollstorp, som skall till Växjö varje morgon. Alla brev och skrivelser genom åren finns ännu kvar i mina pärmar på kontoret antingen det gäller det ena eller det andra.

Uppgifter

Skriven av Ulf Arfvidsson - Admin

Träffar: 878

Någon gång under 50-talet, efter ett av vår arbetsgivares (Klippankoncernen) sammanträden, samlades vi skogvaktare på hotell Flustret för att dricka lite kaffe och prata bort en stund. Vi tyckte då alla att vi, vid sådana träffar, ofta har det mycket trivsamt. Det var någon av kollegorna, som nämnde att detta skulle vi också kunna sprida till andra skogstjänstemän i vår närhet, det vill säga andra tjänstemän med annan arbetsgivare. Nu var det ju så att vi utbildade skogstjänstemän av skogvaktares rang, fackligt sett ej tillhörde samma organisation trots att det inom vissa lokala områden kunde finnas många till exempel skogvaktare, kronojägare, länsskogvaktare, stiftsskogvaktare och skogsinspektorer och allt vad de nu benämndes. Vi ansåg att alla naturligtvis måste ha mycket gemensamt, men inte något tillfälle att dryfta detta och beslöt att genom en skrivelse tillfråga våra kollegor här i Värend om de var intresserade av att bilda en förening, där vi med jämna mellanrum kunde ordna träffar och dylikt, allt för vår gemensamma trevnad. Sagt och gjort, skrivelsen gick ut med anmodan att om intresse fanns infinna sig på dåvarande Högafors hotell i Hovmantorp vid en kopp kaffe för att dryfta denna eventuella sammanslutning. Till Högafors kom denna kväll ett tjugotal skogstjänstemän och denna sammanslutning såg dagens ljus. En styrelse utsågs bestående av fem man. Mötet beslöt att kalla mig till denna sammanslutnings förste ordförande och namnet på vår förening skulle vara Värends Skogsmannaklubb. Därmed var klubben igång och jag måste säga att denna var mycket livaktig under många år. Jag satt kvar som ordförande i fem år. Vi ordnade träffar för till slut 50 – 60 personer. Vi hade exkursioner med supé och dans efter, vi hade utflykter, vi ordnade föredragshållare av klass som naturligtvis gällde skogen. Ja, vi hade mycket trevligt en tid. Men det blev väl med denna sammanslutning som med många andra, att en viss föreningströtthet inträder på grund av för mycket av den sorten. Ordförande är nu tidskriften Skogsmannens redaktör i Rävemåla, Hans Berg. Allt är tyst och stilla numera.

Uppgifter

Skriven av Ulf Arfvidsson - Admin

Träffar: 825

Mitt ledsammaste minne var då jag på en jakt på Lövåsmarkerna på pass hade möte med den största älg, åtminstone den högsta älg, jag sett i mitt liv, med 21 taggar i skovelkronan och kunde inte trots avståndet, cirka 40 meter, skjuta eftersom en bil kommer samtidigt som älgen kommer upp på vägen. Vägen var förbjuden för obehörig biltrafik. På Lövås bodde en av mina skogsarbetare. Hans son bodde i föräldrahemmet men arbetade i Lessebo. För att åka till Lessebo kunde man även åka bilvägen genom bolagsmarken, som gick nästan parallellt med allmänna vägen till Lessebo. Sonen var mycket intresserad av det vilda. Han var inte jägare men hade vid ett tillfälle frågat mig om han någon gång fick åka vägen genom marken då han skulle till Lessebo dagligen. Men så gifter han sig och bosätter sig i Lessebo. Följden blir att han rätt ofta hälsar på hos föräldrarna i Lövås. Det fanns på den tiden gott om vilt och då framför allt älg. Så hopp fanns naturligtvis för honom att få se något vilt på en sådan resa.

Uppgifter

Skriven av Ulf Arfvidsson - Admin

Träffar: 850

Läs vidare: 107 Med en 21-taggare på kornet