Så gick tiden för mig till februari 1935. En tid som nog var min allra roligaste och tjusigaste ungdomstid och som jag tror de flesta ungdomar skulle avundas mig. Hela livet lekte för mig. Jag hade lyckats bra som fotbollsspelare i Hovmantorp. För mig var det faktiskt så att ju bättre lag vi spelade mot, ju bättre gick det för mig på planen. Det började allt mer skymta lite inte bara i lokaltidningarna angående mitt fotbollsspel utan kanske mera i Kalmar och Blekingepressen Även i Idrottsbladet, som då gavs ut varje vecka och med våra matcher som alltid kommenterades. Alla div. III serierna i Sverige var som regel med liksom naturligtvis div. II och allsvenskan. Spelade vi borta hade alltid Växjötidningarna utdrag från den lokaltidning och deras referat angående vår match. Gick det bra för oss kom det folk bilande och cyklande långväga ifrån för att se våra matcher. Inte ovanligt att folk här från trakten kunde cykla till Kalmar eller Karlskrona för att se våra matcher. Det finns många bevis på att folk från Uppvidinge härad infann sig här på vår idrottsplats för att se vår hemmamatch. Tala om intresse. Det fanns i överflöd på den tiden. Ej att jämföra med nutidens intresse.
- Uppgifter
- Skriven av Ulf Arfvidsson - Admin
- Träffar: 922
Mitt fotbollskunnande var ett sätt för mig att få ett bättre arbete. Jag kunde bli erbjuden ett bättre jobb på annan ort, på villkor att spela fotboll för fotbollsklubben där. Så blev också fallet. Jag fick genom min bror Karl, som då bodde i Emmaboda, ett bud från Emmaboda IS att spela fotboll för dem. Gjorde jag detta skulle jag erhålla en plats som affärsbiträde hos Firma AB Bernhard Jaensson i Emmaboda. Jag skulle bli förste man i en biträdesbesättning på 12 personer. Lönen skulle bli 140 kr per månad. En bra lön då efter omständigheterna. Affären saluförde allt dvs. först och främst specerier, för vilken avdelning jag direkt skulle själv stå för och själv göra inköpen. Där fanns också herrekipering, damkonfektion av alla slag, skoaffär för såväl herrar som damer, samt mycket annat. Jag skulle då jag blivit insatt lite i affärerna där, hjälpa chefen Bernhard Jaensson, med att möta resande för inköp till herrekiperingen bl.a. skyltning i affärens skyltfönster kunde göras efter affärens stängning cirka klocka 19.00 på kvällen. Att denna plats blev ledig berodde på att en man som hade visst intresse i affären och som deltog i expedieringen hade blivit sjuk. Han vistades på sanatorium och var lungsjuk. Han ansågs knappast ha möjlighet att återkomma till affären.
- Uppgifter
- Skriven av Ulf Arfvidsson - Admin
- Träffar: 988
Jag tror och kan med fog säga att vi på den tiden kunde roa oss mycket bättre än ungdomen av idag. Dessa fritidssysselsättningar kanske kan sammanfattas i två olika slag, nämligen idrott av alla slag samt dans. Först vill jag då förklara vilka möjligheter som fanns på 1920–30-talen för ungdomar att roa sig. Förutsättningen för oss ungdomar var då som den är nu att vi hade ekonomi som tillät någonting. I det fallet kan jag säga att på 20-talet var det uruselt med ekonomin, inte bara för mig utan det var så för alla ungdomarna. Arbetslösheten satte sina spår. Men det blev bättre efter hand och roligare för oss alla.
- Uppgifter
- Skriven av Ulf Arfvidsson - Admin
- Träffar: 888
Det andra nöjet som präglade min ungdomstid var idrott av alla slag och främst då fotboll. Redan tidigt i mina småskoleår förstod jag att jag skulle få framgång inom idrotten, om man jämförde med mina kamrater i närmaste omgivningen. Ingen hoppade så långt och högt. Ingen sprang så fort som jag. Lekte vi någon lek, t.ex. ”Hare och hund” där hunden skulle ta haren så var jag som regel den siste att bli tagen. Hela skolklassen kunde vara engagerad, påhejade av lärare, i jakt efter mig under någon rast i skolan, Skulle vi tävlingsåka på skidor, då vann jag bland de jämnåriga. Detta är inte sagt som något skryt utan det blev bara så. Jag rådde inte för att det ofta lyckades för mig. Jag hade väl vissa anlag i idrottslekar men jag var också envis. Jag hade fått den inställningen från hemmet att det inte var bra om man inte var bäst. Och ofta fick man höra att det var så också. Detta ingav nog en viss säkerhetskänsla hos mig som därför både vågade och lyckades bättre.
- Uppgifter
- Skriven av Ulf Arfvidsson - Admin
- Träffar: 986
- 52 Vår första fotboll i Tollstorp
- 53 Fotbollsplanen i Hagen blir till
- 54 Jag börjar med fotbollsspel i Hovmantorp
- 56 DM-final mot Tord i Jönköping
- 57 Spel mot Gårda BK från Göteborg, tvåa i allsvenskan samma år.
- 58 Till semifinal i KA 2 representationslag
- 71 En nedfallen ballong
- 87 Utländsk arbetskraft
- 90 Förtroendeuppdrag
- 100 Hållplats Tollstorp
- 104 Värends skogsmannaklubb bildas
- 107 Med en 21-taggare på kornet