Det är många minnen som är förknippade med denna ungdomstid. Många av dem var inte så roliga. Jag glömmer aldrig den gången jag ensam skulle köra en resa med långslan till Furuby. Denna dag regnade det som himmelens portar hade öppnat sig. Jag tyckte på morgonen att det var för dåligt och farligt väder att ge mig iväg ensam på denna färd. Detta var ingenting att bry sig om enligt min far och äldre bröders mening. Jag visste att virket denna dag var halt och slipprigt så det gällde att vara försiktig.

Uppgifter

Skriven av Ulf Arfvidsson - Admin

Träffar: 860

Läs vidare: 41 En arbetsdag med svårigheter utöver det vanliga

Tiden gick undan. Jag växte till mig och blev för mina år med hårt slit ganska seg och stark i kroppen. Vi befinner oss i början av år 1928. Min bror Birger, som då tillfälligt jobbade på sågen i Lessebo, fick av en flickvän reda på att en plats som affärsbiträde skulle bli ledig hos Firma F.O. Samuelsson eftr. (Axel Claesson) i Hovmantorp. Hon ville att han skulle söka den och på så vis bli utbildad till affärsman. Sökanden måste vara vuxen och stark, för till jobbet hörde att sökanden måste orka bära 100-kilos säckar från magasinet bakom affären, nerför en backe och uppför en ganska lång trappa och tömma den inne i packboden i affären. I säckarna var det vanligtvis mjöl, men också strösocker förekom.

Uppgifter

Skriven av Ulf Arfvidsson - Admin

Träffar: 880

Läs vidare: 42 En möjlighet till bättre arbete

Min pappa var nu tvungen att anställa en annan körare till hingsten Leif. En som både kunde sköta en häst och köra i skogen och på lantbruket och som han vågade sända i väg ensam. Som jag förut nämnde var det mycket ont om arbete, för ungdomar i synnerhet, så det gick bra. Yngve Johansson på Gransholm här i Tollstorp övertog mitt jobb där hemma. Sista dagen i skogen för mig vill jag dock helst glömma. Det var så att uppe vid Trädammen öster om Fridhem, fanns den timmerskift, som jag höll på med. Denna dag alltså troligen den 6 juni, hade jag först kört ut ett pålass till Fridhemsvägen nedom Fridhem. Jag skulle hämta de sista stockarna inne i skiften till bottenlass. Detta lass kanske blev lite för stort och för att inte fastna på denna dåliga väg var det tvunget att gå undan med lasset. Strax innan Fridhem i skogen fanns ett kärr som skulle passeras och som nu var uppkört ganska mycket. Mitt lass välte och även hingsten gick omkull och som väl var ej mot den sida jag gick. Då kanske jag hade kommit under lasset i denna blötmark. För att inte skada min vän i skaklarna vare jag tvungen att omgående försöka lägga mig över hans huvud. Det gick bra. Jag fick lös honom från skaklarna. Ena skakeln hade gått av och hästen verkade vara oskadad. Jag band honom vid en buske i närheten. När jag gjort detta kom mina vänner på Fridhem Lennart och Erik Sjögren springande. De fann mig gå omkring och bara skratta åt eländet. De såg lite förskräckta ut och jag förstod de trodde att jag blivit lite sinnesförvirrad. De frågade lite försiktigt vad jag skrattade åt. Jag kunde emellertid berätta för dem att jag var fullt frisk, men att jag på måndag inte kommer hit igen för jag skall börja i Claessons affär och slippa detta slit. Allt ordnade sig. Jag fick upp vagnen och bröderna hjälpte mig att lassa om lasset. Jag fick också några spikar av dem att spika ihop skakeln med. Och även denna dag nådde jag Hovmantorps station och lastkajen där med mitt sista timmerlass.

Uppgifter

Skriven av Ulf Arfvidsson - Admin

Träffar: 894