Sedan jag började i affären hade livet helt plötsligt blivit fullständigt förändrat för mig. Visst var det svårt att helt plötsligt komma i rampljuset så där. Man förstod att folk, såväl unga som gamla, noga granskade mina förehavanden enligt följande: Uppträdde jag artigt och belevat tillräckligt? Kunde jag räkna rätt för då fanns inte som nu maskiner och kassaapparater som räknade ut vad en kund skulle betala för sitt inköp? Nej, det fick biträdet eller den som expedierade varorna räkna ut och domen blev mycket hård om det blev fel. Följden blev som regel en viss misstänksamhet angående felräkning och som var mycket svårt att bli rentvådd ifrån. Dessutom gällde att ha rätt inställning till kravet på den renlighet som krävdes i olika situationer. Vid all hantering av matvaror även då i fasta former såsom mjöl, gryn m.fl. och samtidigt hantering med fotogen, oljor av alla slag, karbid och järnvaror, sill tyger och kläder gällde att rätt bedöma vilket renlighetskrav som fordrades. Samtidigt skulle man vara vaken och rask. Man skulle veta att en kund alltid hade bråttom, även om så inte var fallet. Viktigt var också att vara glad och så trivsam som möjligt. Ja, man lärde sig snart vad som gick hem hos kunden. Och sist men inte minst var man tvungen att alltid se välvårdad ut. Långt hår och skägg enligt nuvarande mode och klädsel enligt nutid, hade varit fullständigt förkastligt. Men alla är barn i början och ett visst överseende kunde ske av såväl kunder som affärschefen. Allt gick bra, jag tog mig ganska snabbt. Blygheten försvann och självsäkerheten infann sig i stället. Jag började att vissa tider tycka det vara roligt med affärsjobbet och därmed följde framgångarna. Man kände på sig när man blev rätt accepterad av såväl kunder som chef och kamrater.
Jag började läsa en del och tog en kurs i dubbel italiensk bokföring med fint resultat. Jag blev t.o.m. erbjuden andra jobb som affärsbiträde lite så där i förbifarten om jag ville försöka bl.a. i Kosta. Blev också påstött om att söka ledig plats i Konsum i Hovmantorp. Men jag avstod då.
Tiden gick och jag började att i allt större utsträckning komma med andra ungdomar inom idrotten, fotboll och nöjesliv. Jag var på mitt tjugonde år och skulle mönstra till värnpliktstjänstgöring.
- Uppgifter
- Skriven av Ulf Arfvidsson - Admin
- Träffar: 886
Den 26 februari 1932 mönstrade jag i Växjö för att se om jag blir antagen till militärtjänst. Nu var ju tiden sådan att efter första världskriget skulle det nedrustas i alla länder. Krig skulle aldrig mera förekomma. Den inställningen hade alla länder och nedrustning var på modet. En krigsmakt kostade pengar och det avslutade världskriget gav en bitter eftersmak. Därför fanns det ej heller något större intresse hos den svenska krigsmakten eller de regeringar som då företrädde det svenska folket att lära upp de då mönstrande svenska ynglingarna till soldater i något vapenslag. Det behövde inte vara stort fel på den mönstrande ynglingen för att han skulle bli helt frikallad. Det var ju också de mönstrades dröm att bli frikallad från militärtjänst och därför försökte varje man finna så många fel som möjligt på sig själv. Kanske också många gånger till stor nackdel för den mönstrande när han senare i en framtid skulle söka någon tjänst av något slag eller för övrigt gå vidare i någon av utbildning.
- Uppgifter
- Skriven av Ulf Arfvidsson - Admin
- Träffar: 962
Den 19 maj 1932 fick jag order att inställa mig vid KA 2 i Karlskrona för militärutbildning. Det var ju annars vanligt att man fick inryckningsorder året efter man mönstrat. Jag meddelade min chef som ju då var handlande Axel Claesson i Hovmantorp att jag nu skulle göra min värnplikt och åka den 19 maj. Friman hette ju F O Samuelssons Eftr. som förut omtalats. Värnplikten skulle vara i 6 månader. Han var tvungen att få någon att vikariera för mig under denna tid. Och det gick bra. Vikarie blev en barndomsvän till mig som hette Sven Flood i Alvesta. Han vistades varje sommar och hela sommaren hos sin mormor borta på Åbo på andra sidan järnvägen i Tollstorp. Hans mormor hette Hedda Hägerstrand. Sven och jag var annars lika gamla, men han skulle göra sin värnplikt vid I11 året efter.
- Uppgifter
- Skriven av Ulf Arfvidsson - Admin
- Träffar: 998
Nu när värnpliktstiden var över var det bara att börja jobba i Claessons affär i Hovmantorp igen. Men ett vet jag hade hänt med mig under bortavarotiden. Jag hade mognat och börjat se livet på ett allvarligare vis än tidigare. Frågan ställdes framför mig. Vad skulle det bli till slut? Här kunde jag inte gå alla tider. Jag måste göra något så även jag kunde gifta mig. Kanske det kunde dyka upp något som kunde passa mig bättre. Under tiden kanske jag kunde förkovra mig så gott det går. Så gick tankarna och det gör det säkerligen för alla ungdomar vid de åren. För mig var det inte så lätt på den tiden. Det saknades pengar. Det var inte då som nu att skolor i mångt och mycket var gratis. Staten hjälpte inte alls till i någon form. Det bästa man kunde göra var att läsa på egen hand. Studera allt. Det var alltid till någon nytta. Studera på korrespondens gick ju bra, men även detta kostade pengar. Man kunde ju vara hemma och läsa och det var ju värdefullt. Risken fanns ju då att ingenting blev gjort antingen det gällde läsning eller skrivgöromål, för det fanns ju så mycket annat som lockade för en ungdom. Många ungdomar hade inte vilja nog till detta. För mig gick det i alla fall bra. Jag är nog lite envis. Jag tog en bokföringskurs och lärde mig dubbel italiensk bokföring, som jag senare haft god nytta av.
- Uppgifter
- Skriven av Ulf Arfvidsson - Admin
- Träffar: 948
- 47 En tjusig ungdomstid börjar
- 48 Emmaboda och fotboll där.
- 50 Vår ungdomstids nöjen
- 51 Fotbollsspel
- 52 Vår första fotboll i Tollstorp
- 53 Fotbollsplanen i Hagen blir till
- 54 Jag börjar med fotbollsspel i Hovmantorp
- 56 DM-final mot Tord i Jönköping
- 57 Spel mot Gårda BK från Göteborg, tvåa i allsvenskan samma år.
- 58 Till semifinal i KA 2 representationslag
- 71 En nedfallen ballong
- 87 Utländsk arbetskraft